Under ytan

Hemma igen och det känns liksom, vemodigt.

Pratade halva natten, drack vin, åt ost, åt fisk. Åkte på loppis (varav två var minst sagt …loppiga), antikvitetsshoppade, turistade, badade (Läs: trotsade algerna).Och ständigt detta prat. Om allt om mams och paps och mig och dem och allt mellan himmel och jord inemellan.

Familj är kostigt på så vis. Man känenr varandra, vet så mycket och ändå så litet. Nästan ingenting.

Uppriven och hel på samma gång. Av att förklara och se sammanhang, få nya frågor och nya insikter. Jag konfronteras med mitt eget vuxna jag mot bakgrundljus av det barn jag en gång var.

jag gillar ta mig fan den jag blivit.

Måndag muppiga måndag.

Dagen inleddes med att jag insåg att jag helt glmt av att skicka in uppsatsen jag var så stolt över att jag var färdig med i förtid. Insert suck.

Fortsatte med att min lärares adress till urkund inte funkar. Insert dubbelsuck.

Vidare är jag inte den enda som verkar ha glömt att lämna in för ingen av de andra i gruppen har postat på forumet heller så jag kan inte påbörja mina opponeringar. Trippelsuck.

Jag får inte tag på min lärare för att kunna ta tag i urkundproblemet. Fyrdubbel suck.

Nämensåatteh… Jag skiter i det här nu och ringer kusinen för att ta reda på om hon vill ha besök på Österlen istället. Det känns helt klart mer produktivt.

Ett litet Yarr! Såhär mitt i sommarvärmen.

Josh skriver bättre än jag.

tweed är ju faktiskt ganska snyggt

Så har jag avslutat uppsatsen jag svettats över de senaste dagarna. På en onsdag minsann när det inte är inlämning förrens på söndag. Gott om tid att låta den ligga och gro i bakhuvudet om det nu skulle vara något jag vill förändra. Det gillar vi.

Har nu gett mig i kast med nästa uppsats och slås av insikten att det nog är lite av ”den galna professorn” över mitt agerade härhemma.

Post-its överallt, kaffekoppar på de märkligaste ställen och så jag då, mitt i alltihop, i varierande grad av påkläddhet, muttrandes för mig själv. Papperhögar överallt och 19 sökfönster uppe samtidigt .Med en banan i ena handen, glasögonen blanserandes på nästippen, vandrandes runt, runt i vardagsrummet samtidigt som jag automatiskt tar ett kliv över hunden utan att lyfta näsan från böckerna.

Jag är inte det minsta sugen på att börja arbeta i näringslivet igen, jag vill skriva. Jag vill förkovra mig. Jag vill forska.

Kiss- och bajsåldern.

Really?

Creative thinking – You’re doing it wrong!

*kollar på kursforumet hur fan de andra kursdeltagarna lyckats trycka in referenser till Ingrid Jävla Nilsson Motevasels skitbok från helvetet om omsorg i manliga och kvinnliga organisationer*1

Skitbok. Från. Helvetet.

1. Vars titel förutsätter att det helt oproblematiskt existerar universellt definierade förtingligade manifestationer av könsidentiteter i yrkeslivet som alla människor definierar och förstår på exakt samma sätt. Manligt och kvinnligt.  Helt natuuuuuuurligt. Som om könsidentitet vore något annat är en grov jävla förenkling. Herregud, var är Faucault när man behöver honom?

These boots were made for walking

I mitt alternativa liv så bor jag på Korsika, skriver romaner och lagar mat. Har en takterrass och ännu närmre till stranden än nu. Vandrar vant på kullerstensbelagda gator.

I mitt alternativa liv firar jag sommaren med att ställa stor himmelssäng med myggnät om på takterrassen och sover där. Älskar under bar himmel. Räknar stjärnor när jag inte kan sova.

I mitt alternativa liv kan man bo vartsomhelst eftersom man inte arbetar med sådant som kräver ett kontor. Bra betalt får man också.

Jag tror inte ett dugg på begränsingar. Jag tror däremot på den helande kraften i att rota upp sig själv med jämna mellanrum. Vi föddes med fötter, inte rötter, av en anledning. Jag tror benhårt på att vi ibland måste påminna oss själva om att det är vi som styr våra liv, inte våra liv som styr oss. Annars stagnerar vi, förtvinar och blir inte de vi skulle kunna bli om vi bara inte vore så förbannat ängsliga.

En vacker dag så lever jag precis sådär. Ett litet tag. Tills jag tröttnar och gör något nytt. Någon annanstans.

Just you wait and see.

Hamlet – go die in a fire.

En klok lärare sa en gång till mig att det här med att formulera frågeställningen, det är 75% av uppsatsen. Förvisso både sant och logiskt, sett till att det utgör grunden för allt som skall bedömas och en icke-avgränsad frågeställning är ett jävla aber att analysera, för att inte tala om att man ju måste kunna komma fram till ett svar på anvisat utrymme.

So far so good.

Nu faller det sig faktiskt så att jag efter lite klurande kommit på en smart, välavgränsad, intressant och därtill lite underfundig frågeställning. Tyvärr verkar min hjärna tro att det härmed räcker för idag och så är det ju inte alls. Tvärtom faktiskt.

Fan.

Avskaffa dinosaurierna! They eat ppl!

Sverige;

Landet där vi avgiftsbeläggs för brott vi potentiellt kan tänkas begå omutifallatteventuelltmöjligenkanske. En form av krispaket betalt av dig och mig varje gång vi köper en dator. De uttrycker sig ju så smidigt; att det minsann bara gäller ”inspelningsbara hårddiskar” jomentjena. Alla hårddiskar är ”inspelningsbara” eftersom hela syftet är att kunna lagra information, även om just ordet inspelningsbara får åtminstone mig att transporteras tillbaka till tidigt 80-tal.  Och nej för i HELVETE vad jag inte tycker att det är rimligt att jag skall betala en avgift som skall skydda upphovsmän i det fall jag skulle få för mig att ladda ner upphovsrättsskyddat material när det inte finns något som helst belägg för att jag kommer göra det.

Lite tillspetsat skulle man ju till och med kunna tänka sig att jag, genom att då ha betalt den här ”omutifallatt upphovsrättsmannen(kvinnan?) förlorar inkomst på grund av att jag laddar ner upphovsrättsskyddat material avgiften”, faktiskt rimligtvis även har köpt mig rättigheten att göra just det. För om det inte är fråga om någon form av köpeförhållande, att jag får något för de här pengarna, är jag ju per definition ålagd en bot för ett brott jag inte ens är misstänkt för. Eller är det tänkt att det i sig bara är kriminella som köper hårddiskar, USB.minnen, CD-ROM skivor och kassettband och därför är det liksom ok att utmäta straff utan vare sig delgivning av misstanke eller domstolsföreläggande?

. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det är här skivbolagens nya affärsidé ligger, nu när artisterna inte egentligen behöver dem för att kunna distribuera och marknadsföra sin musik längre. Skivbolagen kan helt enkelt luta sig tillbaka och ta straffavgifter från folk omutifallatt de skulle få för sig att begå ett brott. Att ytterligare studier faktiskt visar på fildelningens positiva effekter för försäljningen och att en ledladdad skiva int på något vis motsvarar en förlorad försäljning av samma skiva, och att både film- och skivbranschen slår kassarekord år efter år, det bortses det liksom gärna ifrån. Praktiskt, inte sant?

Nu skall jag gå och skälla ut någon. Omutifallatt de skulle få för sig att säga något dumt till mig vid senare tillfälle. Eller varför inte kräva någon på skadestånd? Omutifall att de någon gång skulle få för sig att slå mig menar jag? Det är ju uppenbarligen ett vedertaget, logiskt resonemang nuförtiden.

Sugar & spice and everything nice.

http://www.whatthefuckshouldimakefordinner.com/index.php

Click it.

Do it.