Knäppheter och dumstrutar

Nu har det hänt så mycket att jag medvetet låtit bli att skriva. Dels eftersom jag inte vet i vilken ände jag skall börja och dels eftersom jag har riskerat att skriva väldigt dumma saker om väldigt dumma människor.

Men i korthet:

Farmor har kolat el vippo med blandade känslor som resultat. Personligen märker jag ingen större skillnad eftersom vi ändå aldrig träffades eller hördes av. Om jag känner skuld? Nej faktiskt inte, jag var mer än sextio år yngre än henne, ansvaret för relationen har inte varit mitt. Hon var vuxen, inte jag.

När farmor så trillade av pinn så konfronterades helt plötsligt delar av släkten osm inte hörts av på ..ptja närmare en femton år helt plötsligt med det faktum att de nu måste komma överrens. Femton år avkonflikter som skall lösas på en helg är ingen picnic. Det är så långt ifrån en picnic att vi kan kalla det för getanus på en gång. Jodå.

Naturligtvis erkänner ingen att känslorna kanske är något upprörda med tanke på att..ptja jag vet inte, farmor är död? Nä nä, utan allt skall diskuteras, gärna dessutom på fasande mage när ingen har sovit på flera dagar eftersom man rest och städat dödsbo.

Peachy ta mig fan.

Hur jag mår? Jotack bra. Numera. Jag har nämligen hoppat av hela karusellen och dricker vin mest hela tiden istället.

Och jag kan inte låta bli att tycka att hela saken mest är ganska fånig. Vuxna människor som inte kan komma överrens om något så basalt som vem som skall ärva ett par jävla simborgarmärken. Trams!

Jag är ledsen kära farmor att jag itne sörjer dig mer än jag gör. Men jag vägrar att efterkonstruera och fabricera en fin relation bara för att du gått vidare. Ibland är relationer mellan människor inte mer än så att vi inte märker när någon försvinner. Det är därför det är så viktigt att hålla kontakten med de som man vill fortsätta ha en relation med.

Man får inte ta människor för givna, inte ens sin släkt, inte i ett halvt liv.

Man får faktiskt inte det.

Grumpy old men

”nä, bloggar är till för människor som bara kan hålla monolog”

sagt av en person som inte hört av sig de senaste femton åren, inte brytt sig om att fråga vad jag jobbar med, var jag bor eller för all del om jag bor med någon.

You really can’t choose your family.

H som i F del 1

Hur skriver man om sådant som man inte vet hur man skall uttrycka? Hur bär man sig åt för att verbalisera det som måste sägas men som inte har några ord?

Hur bär man sig åt när hela ens insida sprängs av allt som vill ut men inte vet hur? Eller ens vad det är som vill ut?

Å ena sidan tror jag att jag konfronteras med det som borde varit och sörjer det som aldrig blev och å andra sidan är jag också ledsen bara rätt upp och ned. För hur det än har varit så har jag känt, jag har älskat. Även om jag faktiskt inte är särskilt säker alls på vad du kände, om du kände.

Å ena sidan är jag så ledsen över att jag inte finns vid din sida. Ingen skall behöva vara ensam. Å andra sidan vet jag knappt vad jag skulle gjort där, vi hade ju ingen relation du och jag även om jag gärna hade haft det.

Jag vet inte riktigt vad jag känner även om jag inte kan sluta gråta. Sorg över det som aldrig blev eller sorg över det som var?

Jag vet faktiskt inte.

Lösenordsskyddad: Töcken

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Helst utan präst också

Jag har alltid föreställt mig bröllop som väldigt vackra, klassiska. Ta dam ta dam och så knata nedför kyrkogången. Klart. Må så hända att jag inte sett mig själv i en gräddbakelse till klänning utan kanske snarare ett off-white (jomenfaktiskt kritvitt känns lite…hycklande) fodral. Men ändock klassiskt klassiskt klassiskt.

Idag lärde jag mig att bröllop kan vara coola också. Att man inte alls behöver följa en mall (även om jag personligen tror att oddsen är högre för att Yoda väser ”marry this woman you will” på vårt bröllop än att vi står i varsin hink).

Det här var kanske det vackraste och samtidigt coolaste jag sett på väldigt, väldigt länge. Det är inte jag, men det fick mig att förstå att det kan vara jag, vi. Våra idéer som styr. Inte något som nödvändigtvis behöver vara som alla andras.

Om vi nu skulle få för oss då. Någon gång. Eventuellt möjligen kanske.

Kära bullen

Jag kommer på böcker jag vill skriva mest hela tiden.

Sen kommer jag på att storyn i mitt huvud troligtvis skulle innebära en sexscen eller två, eller så skulle det beröra någon form av relation eller att historien nog är ganska banal  och så tänker jag på alla som känner mig som skulle läsa det och tro att det handlade om mig och så får jag total skrivkramp.

Insikter = 2

1) jag har storhetsvansinne och tror att folk inte bara skulle läsa det jag skrivr utan dessutom skulle fundera över mig som person och vad jag gör och inte gör i sängen.

2) Jag borde verkligen verkligen verkligen verkligen sluta beskriva mig själv som ”en öppen person med god självkänsla”.

Gårdsnazisten del 1 & 2

För någon vecka sedan noterade jag och A att vi har en lite jobbig granne. På väg ut på promenaden satte sig knäfern och kissade på en gräsmatta inne på gården.

Helt plötsligt hör vi någon som börjar ropa och skrika med en grov tysk accent

Düüüüü? Hallo? Düüüüü? Snälla tänk på att det finns barn här ja? Barn som leker på gräsmattorna? Snälla rasta inte din hunden där? Ja?

Snäll och vänlig som jag är så vänder jag mig om, går fram till tjejen som är typ i min ålder och förklarar att normalt så rastar jag mycket riktigt inte hunden precis utanför porten men nu var min lilla knäfer helt enkelt så kissenödig att hon inte kunde hålla sig och det är ingenting att börja skrika om, det regnar bort. Utöver det finns inga förbud att rasta hunden här, barnens schtooohooora lekplats är väl avgränsad med staket och därinne rör sig inte hunden över huvud taget. Alltså torde det inte finnas något problem. Tack och adjö.

Sedan dess har vi i princip skitit i henne, är hunden superkissenödig så att hon inte kan hålla sig bort till parken så kissar hon på på gräsplätten på gården och övriga 90% av gångerna vi går ut så gör hon inte det. Fine så, vi bor också här.

Idag skulle dock älskad A gå ut och gå med hunden. Hunden skjuter som en pil ut ur porten och kissar nästan på sig innan hon hinner till gräsplätten som är fem meter bort. Då hörs plötsligt ett högt bankande och vår granne aka gårdsnazisten s l i t e r upp sin balkongdörr och stormar ut och börjar gala som en jävla gök

”düdüdudüdüdüdü!! Tänka på BARNEN!”

Älskad A orkade helt enkelt inte så han låtsades bara som att det regnade. Men själv har jag ett antal funderingar angående hur jag skall lösa det här. Saken är att hon är hemma med spädbarn, därtill är hon   tyska (mycket vanligt med hemmafruar i Tyskland) och därtill sitter hon i kvarterets fritidskommittée för barn (yes really på fucking riktigt) av detta drar jag slutsatsen att hon är en jävligt understimulerad hemmafru med förjävla lite att göra så hon roar sig med att ha åsikter om hur andra skall bete sig och upfostra vuxna människor.

Tanke nummer ett: Inhandla fågelfrö & hutta på hennes balkong. Hon kommer att vara för upptagen med att jaga squab och råttor så hon kommer inte ens notera oss och vår hund.

Tanke nummer två:  Upplysa henne om att råttorna  i soprummet troligtvis är ett större problem för barnen än att min hund kissar på vår gemensamma gräsmatta en gång i veckan.

Tanke nummer tre: Ignorera totalt och starta vadslagning om hur lång tid det tar innan det dyker upp en passivaggressiv lapp i trappuppgången eller hissen.

Tanke nummer fyra: Påpeka att det inte är jag som avlat av mig och att jag därmed torde ha ett tämligen litet ansvar för barn. Hela världen kan inte anpassa sig till att hon har knött ut ett par ungar och hon är välkommen att hålla barnen inom inhägnaden som är avsedd för just barnen.Inne på lekplatsen förstår jag fullkomligt att hunden inte skall vara men hon kan inte göra anspråk på hela gården, vi är fler som bor här.

GAHHH!

Aaaaaaand action!

Helg. Smaka på ordet. Visst låter det underbart? De där två lediga dagarna av intighet som likt vita pappersark sträcker ut sig framför dig. Inga måsten, inga skyldigheter.

Visst är det lite ironiskt att det är på helgen vi tvättar, på helgen vi bokar upp oss på långa resor och på helgen som vi städar?

Nåväl, vi är lite ghetto i den här familjen. Går rebelliskt emot strömmen. Modigt stakar vi ut vår egen väg långt ifrån den upptrampade svenssonstigen.

5 avsnitt av supernatural på raken.

Up yours Mr Vacuumcleaner, Ms Ajax & Fru Golvmopp, you can suck my adverbial jaja’s.

Misströsta icke

Du vet när du sitter på jobbet och inte har något att göra så du fulsurfar på bloggar? Typ nu?

Well du borde kolla här istället.

Fucking hilarious I tell you.

”I am officially superior to you. I said ”Go Go Gadget Dick” before I fucked her. I dare you to beat that.”

bla bla bla blogg

Ok nu funkar avloppet igen men å andra sidan luktar det röv i mitt kök. Det känns som middag på balkongen helt klart.

Det är dessutom fortfarande flyttlådor över-jävla-allt. jag blir tokig! hur gör alla andra? När andra människor flyttar så verkar det inte alls vara så kaosartat som när vi flyttar. Jag vet helt ärligt inte ens var vår dammsugare är någonstans.

Gahh jag vill inte packa upp och städa, jag vill dricka kall öl i solen.