Pausfågel

Finaste Plasmider fyller år och vi drar till skogs för att fira. På måndag blir det dessutom svettig, rå stand-up med Henry Rollins i Göteborg!

TROTS den nya dammsugaren

Jag fantiserar ganska ofta om hus och nya boenden. Framförallt gillar jag gamla byggnader, gärna renoverade men känslan av det där uråldriga skall finnas kvar. Brädgolv, tegelväggar, kakelugnar eller för all del vedeldad kamin. Min våta dröm är en fabrikslokal i tegel fårn typ 20-talet på landsbygden och en obscent stor pengapåse att renovera för. Mmmmm Högt i tak, stora fönster (nämnde jag obscent stor pengapåse? Inga problem med uppvärmningskostnader då inte). Stor trädgård, hög tegelmur så att hunden kan springa fritt. Helst inga grannar på åtminstone ett par kilometers avstånd. Odlingsbar mark runtomkring där jag kan bygga mig ett växthus av gamla avlagda fönster med spröjs. Vädringsluckor, droppbevattningssystem och tinnar och torn med plats för mangoträd och kiwi. Tegelgolv av återvunnet tegel från rivna gamla hus, gärna lagt i fiskbensmönster För varför göra det enkelt för sig när man kan krångla till det och få det som man vill?

Nåja, sedan ser jag sådana här bilder, sådana här och här och det enda jag kan tänka på är: FATTA mängden hundhår och skit som kommer ackumuleras i de där golvsprickorna!

Hej framtida plastmatta.

Ni kan kalla mig ”lårkakan”

Liten ,svettig, sparkad i magen. Tagen strypgrepp på och fått ansiktet upptryckt i en fjortonårig killes högst ohygieniska armhåla.

Men lycklig som fan.

Men ååååååå Lisa i Love you!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Lisa Magnusson skriver så sanslöst jävla mycket bättre än jag. Min inre författare vill typ hångla upp Lisas penna i brygga och väsa ”tell me moooore, i want mooooore.” Det är en väldans tur att min inre författare inte är mitt yttre, sociala jag, det är det. 

”när jag säger att spa ger mig bordellvibbar så kanske det låter som om jag bagatelliserar horfrågan, men det gör jag absolut inte. Jag tycker bara att vi kanske skulle fråga oss om inte begreppet prostitution borde utökas. Finns till exempel den lyckliga spaterapeuten, eller är det en myt? Så jävla kul kan det ju inte vara att stå och kladda in tjocka, finniga, håriga och illaluktande kroppar med olja hela dagarna till en instrumental new age-version av ”Against All Odds”.”

Så klockrent!

Lilla krumelur vill aldrig bliva stur

Jomen jag veeet.

Riktiga vuxna stör sig på ”snöstorm”. Riktiga vuxna blir stressade och tycker att allt går långsamt och hänger sig på tutan. Riktiga vuxna vinglar till jobbet på smala klackar som halkar i snön, riktiga vuxna  tycker vintern är slitig och längtar bort.

Men jag har det ju så sanslöst bra här i mitt soffhörne med min varma choklad, duntofflisar, hundens huvud vilandes på magen och en bok att försjunka i. Det har till och med snöat så mycket att jag kunde bygga en snölykta på balkongen.

Ms.N00b – Trettio going on femochetthalvt.

Förkylning, fika och skolk

 

Vi fick besök igår av Svåger som vi träffar alldeles för sällan. Svåger hade varit på Viktigt Möte med Viktiga Människor. Svåger påpekade försynt att vi kanske inte borde kramas eftersom Viktiga Människor på Viktiga Möten tydligen varit förkylda. Men eftersom jag inte är så petig och tänker att vaffan förkylning får man väl ändå så kramades vi. Gott så.

Massor av apelsin, kaffe, macka och babbel senare så skiljdes vi åt. Svåger för att köra brum-brum och vi för att gå och träna.

HA!

Som om.

Vi sket i att träna. Det var det lätt värt för en mysig fika. Vi kramades i soffan istället, det gör vi också alldeles för sällan.

Hursomhelst. Idag när jag vaknade så kliade det i halsen och jag tänkte inte på Svåger för det var ju inte hans fel att muppiga människor smittat honom. Istället tänkte jag på de där Viktiga Människorna på det där Viktiga Mötet. Att de liksom måste tycka att de är väldigt mycket viktigare än andra människor. För varför går man annars till jobbet när man är sjuk? Jag menar; om man resonerar som att det är viktigare att dyka upp på jobbet  än att inte smitta ner alla andra så innebär ju det i en förlängning att det är viktigare att man själv är på plats än att någon annan kommer kunna vara det de/n kommande dagarna/veckan?

Funktionell rationalitet, inte substansiell.

I ett nötskal.

Tant surar över utvecklingen

Det har ju med jämna mellanrum skojats ganska friskt om att en vacker dag kommer ”Coca Cola vilja ha fem spänn varje gång man nämner namnet hehe” just eftersom copyrightdiskussionerna gått så höga. Well, nu står vi där. Med en copyrightad symbol som skall ”revolutionera” vårt språk och ”klara upp alla missförstånd”, till den facila kostnaden av 15 spänn. En symbol i vårt skrivspråk skall alltså kosta pengar.

Läs själva här vettja

Tack men jag är nog hellre tydlig i min intention meddelst de bokstäver som förtfarande är gratis. Låt oss hoppas att vokaler inte börjar kosta några kronor ‘casue then I’m fucked.

För övrigt, är det inte liiiiiite konstigt att människor är så oerhört dåliga på at uttrycka sig att vi behöver en designad symbol för att uttrycka hur vi känner? Och jo jag vet att emoticons började på samma sätt men det är för mig skillnad på ett specifikt designat tecken och ett som naturligt växte fram genom att flk själva kom på att hey, jag kan rita ett glatt ansikte med hjälp av kommatecken och parentes och med tiden blev de ansiktena sötare. En emoticon gör inte samma anspråk på att vara interpunktering som ”sarcmark” gör.

Överreagerar jag här? vad tycker ni?

Precis som Sanna påpekar funkar tydligen inte länken här finns google länken iallafall, bara klicka på den översta om den också muppar sig bara googla på ”sarcmark” 🙂

Note to fucking self

Men alltså såhär:

Jag måste lära mig att vara mer tålmodig när jag skall samarbeta med andra människor. Jag verkligen måste. Jag måste också lära mig att härbärgera min otålighet när jag ändå känner den.

mvh

Fröken spastisk

Helgens promenad i bilder

Dagens TMI

Det här inlägget handlar om mens, med en fin förtydligande bild. Om du inte vill veta mer föreslår jag att du blundar nu.

Idag har jag:

Promenerat som en galning, gått i (väl synligt) oknäppta skidbyxor i ett köpcentra, känt olust inför att röka, mölat i mig en stor burk oliver på mindre än en ögonblink, tyckt att krämig potatisgratäng smakar ingenting och fått ett obönhörligt behov av grönsaker, frukt och läsk (jag hatar i vanliga fall bubblor). Varit konstant kissnödig, sett jättehurtig ut eftersom jag fått ”rosiga kinder”, kört bil som en debil pensionär  och inte kunnat koncentrera mig överhuvudtaget på någonting alls och varit på ett strålande humör blandat med små charmerande ilskeutbrott där jag bland annat ylat om att ”internet är för litet”.

Mens och graviditet – förvillande lika.