Ik taj

När jag var liten så läste jag en bok som hete ”Tjavva” av Elisabeth Hjortvid. Nu var det väl ingen fantastisk litterär upplevelse precis men små snippets av den har bitit sig fast i huvudet på mig och följt med nästan hela livet. Huvudpersonen utsätts (såklart, det är ju en ungdomsbok) för en massa prövningar som hon övervinner (yadda yadda). Med sig har hon en liten sten eller statyett, som hon värmer i handen och får kraft ifrån när allting känns hopplöst, om hon bara säger ”ik taj” – jag kan.

 

”Jag kan”

 

Sämre mantran kan man ha.