Jamen jag VET, först bloggar jag inte på en evighet och sen blir det en fucking lista.

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?

Japp

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hoppas det, jag lovade att vara en bättre vän och bli bättre på att visa A hur mycket jag uppskattar honom.

3. Fick någon du känner barn?
Definiera ”känner”, känenr som i bekant – ja, känner som i vän, nej.

4. Dog någon som stod dig nära?

Ja, vår älskade gamla hund Mara gick bort för ett par veckor sedan, det var svårt.

5. Vilka länder besökte du?

Bara Grekland tyvärr.

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?
Ja.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Eh… Inget, tror jag.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?

Att bli utköpt och att få lägenehten i Limhamn

9. Vilket var ditt största misstag?
Att inte njuta mer av ögonblicket. Så jävla klyschigt men sant

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Resan till Cypern, dykarkursen

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Hyra, bilen, kurslitteratur, trams

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Att känna mig så fri som jag gjorde efter att ha lämnat min anställning. Att lösa gamla issues. Att bryta ny mark, Att flytta till Limhamn.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Klockade fyra besök på akuten i våras men nej, inget allvarligt, bara små oturligheter.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?
Ehh… ingen aning, jag har nått åldern då det mest trallvänliga på radion är reklamen för 118800 och jag önskar att jag skojade men det gör jag ju inte.

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?
Både och.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Hunden, knulla, solbrännan.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Trötthet, ältande.

18. Hur var din julafton?
Lugn och mysig. Kravlös.

19. Blev du kär?
fortsatte vara.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Jag tittar inte på tv.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Jag hatar ingen, jag släpper och går vidare.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Flera mycket bra men på olika sätt, men särskild värd att nämna? Ptja,  Regenesis av C J Cherryh.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Haha! Infant Sorrow

24. Önskade du dig något som du fick?
Ja.

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Ja.

26. Vilken var årets bästa film?
Inception. Get him to the Greek

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Drack vin och såg dum ut, underskattade aktiviteter båda två.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Men alltså vaffan, så kan man ju inte tänka.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Det beror ju på vad jag skall göra

30. Vad fick dig att må bra?
Solen, värmen, A, M, V, I snön,

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Russel Brand. Sugen på som i ”jag vill stoppa ner honom i en burk och släppa ut honom valfri släktträff bara för att se var som händer”

32. Vem saknade du?
Maramorr

33. Vilken var din bästa månad?
Augusti.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
ja jävlar ja.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag skall göra mer och våga mer,  leva mer i ögonbicket och inte ha så mycket kontroll, sen får vi se. Antingen kommer jag in i Lund eller så får jag kamma mig och söka jobb, men det är petitesser om man ser krasst på det. Det ordnar sig. Hakuna Matata för fan.

Boo hoo det är synd om mig.

Kvinnor som klagar över att föda barn har aldrig försökt skriva analys.

 

Typ.

 

Now if you excuse me så skall jag gå och skrika rakt ut i en liten stund.

Härnere i södern…

Alltså förlåt mig, men jag kan inte sluta fascineras av människor som beter sig som om de aldrig sett snö förr, särskilt när de kör bil. Eftermiddagen har spenderats förtjust fnissandes åt gubbe1, gubbe 2 och gubbe 3 som svurit, sparkat, krafsat och gapat på sina fruar och alla förbipasserande efter att de gasat ner sig totalt i snömodden härutanför.

 

Den unge killen som faktiskt bad om hjälp förbarmade jag mig dock över genom att demonstrera plastmattetricket*.

 

Hur det gick för gubbe 1,2 och 3? Ptja de står därute och gasar fortfarande… men bra bloggmaterial blir de ju så någon nytta har de uppenbarligen hehehe

 

*plastmattetricket: Plocka ur plastmattan på passagerarsidan och skjut in den under hjulet, gasa sedan försiktigt försiktigt och låt bilen ”klättra” med raka hjul så får du grepp och kan komma loss. Simpelt och genialt.

 

 

När man blir sådär glad och generad på samma gång

Jag fick ju ett körsbär av fina Felicitas, det var ett litet tag sedan och jag har inte riktigt haft tid eller inspiration över för bloggen men är inte desto mindre tacksam och smickrad för hennes enormt fina motivering ❤

I utmärkelsen ingår fyra to-do’s

• Tacka den du fick den av
• Kopiera utmärkelsen till din blogg
• Dela med dig av tre saker du gillar till dina läsare
• Skicka utmärkelsen till fem bloggar du tycker förtjänar den

Tre saker jag gillar hmm… well…

1) En sak jag verkligen gillar och som jag snubblade över häromdagen är LHC, eller ”The Long Hair Community” ett forum som samlar en mängd information angående alternativa sätt till hur du kan ta hand om ditt hår som inte inbegriper en mängd kemikalier utan en stor dos sunt förnuft blandat med andra människors erfarenheter. Det jag gillar mest är att alla medlemmar kategoriserar sitt hår utefter ett flertal på förhand bestämda kriterier så att man enkelt kan se hur andra med samma typer av (problem)hår har testat sig fram till vad som funkar för dem.

2) En annan sak jag tycker mycket om är C.J Cherryhs böcker. Det är en författare som inte är så känd i Sverige men som fått emotta en mängd priser och är fantastiskt begåvad. Inte nog med att hon på ett mycket intelligent och fångande vis bygger upp ett flertal universa och storylines som i princip är omöjliga att lägga ifrån sig, hon blandar  in historia, sociologi och beteendevetenskap och dessutom en mängd naturvetenskapliga teorier och ett lingvistiskt förhållningssätt på ett vis som är helt oemotståndligt för en sci-fi/socialpsykolog/språk – nörd som mig. Som glasyr på kakan är människan dessutom rolig. Awesome I tell you.

3) En tredje sak som jag är smått besatt av är tanken på att jag och A i vår skall ta dykarcert, vi dök tillsammans för första gången i somras på Cypern och jag kan knappt hålla mig tills dess att jag får lov att dyka igen. Att sjunka ner under ytan och hänga där, var en grym känsla. Det var, för att använda ett jäkligt corny uttryck, som att komma hem. Istället för att få den adrenalinrush som alla hade pratat om (och som jag helt ärligt bävade lite inför, jag är den typen av människa som gärna håller folks grejer på marken när de åker berg och dalbana, rädsla är just rädsla och inget annat för mig) så kände jag mig trygg, lugn och fullkomligt tillfreds med tillvaron. Lätt något av det bästa jag gjort. Dock blir det inga hajdyk för mig, jag är helt nöjd med att simma med sköldpaddor och titta på småfisk och koraller.

Så är vi framme vid det roliga! Fem bloggar jag anser förtjänar den här utmärkelsen! Felicitas hade normalt sett varit med på min topplista men så om jag förstår det så får man inte lov att lista den som redan gett dig utmärkelsen.

Ninde – För att hon skriver så jämrans bra, kombinerar karriärsliv, privata funderingar, politiska iakttagelser och sarkastiska anmärkningar på ett härligt sätt. Dessutom är hon smart och rolig!

Liz – La Diva. Smart, ambitiös och rolig i en snygg lyxförpackning. Min dagliga dos av dryghet och en kär vän.

Trasselkvast – smartass med humor och självdistans (börjar vi se ett tema här?), bloggar om livet på landet och allt mellan himmel och jord

Ravenna – skarp iakttagelseförmåga i kombination med en gnista och politisk drivkraft, dessutom är hon himskans trevlig!

Serafim – Smart, sarkastisk  OCH hästtjej. Helt omöjligt att inte tycka om det man läser.

Experiment dag 1- n00b goes hairmaniac on your asses.

1/4 Honung

1/4 Kokosfett

Kaffepulver (skit i kaffet om du är blond, är du rödhårig kan du ta rödbetspulver istället.)

kakao (skit i kakaon om du är blond)

2/4 Elvitals deep treatment masque for coloured hair (den röda runda burken) annan hårmask/balsam funkar också men se till att den inte innehåller protein eftersom den då kommer klumpa sig vid uppvärmning, proteinet till håret får du sedan från äggulan iaf.

 

Smält honungen och kokosfettet tillsammans med kaffet, blanda i lite kakao på slutet, ta av det från värmen och låt svalna, ha sedan i hårmasken. Vispa och ställ in i kylen. Vid användningstillfället, lägg lite i ett glas och blanda med 1 rå äggula vispa och använd som inpackning, täck med gladpack, ha kvar det i håret så länge som du står ut och voilà glansigaste och mjukaste håret ever (och du kommer lukta kladdkaka). Om du vill ha lite uppljusande effekt på håret så låter du bli att värma honungen, honung innehåller nämligen peroxid i naturligt tillstånd, däremot skall du inte förvänta dig någon extrem blekning, snarare en nyansskillnad med upprepad användning. (Jag som är  svintrött på solblekt hår som jag får färga tillbaka till naturlig nyans på hösten värmer honungen.)

 

Dagens: yeah…no.

Mail från kursansvarige som tycker att vi ju kan maila ut våra projektidéer för nästa termin så att vi kan dela dem med våra medstudenter som söker inspiration…

 

 

 

 

 

Har massor som jag vill skriva om här, körsbär att dela ut och temabloggning som ligger och väntar, det kommer. Men inte igår, inte idag, och troligtvis inte imorgon.

 

Istället tänder jag ett ljus i fönstret för ett troget hjärta som slog sitt sista slag igår eftermiddag och klappar på den vi har kvar, förhoppningsvis i många år till.

 

 

 

 

 

Bloggar är bättre än soffor, det får plats så många fler besökare

Ganska ofta är det mellan 40 och 50 pers som huserar härinne under en dag (välkomna!), men många är blyga och säger inte ett knyst.

Sluta vara blyga ppl, vilka är ni och hur hittade ni hit?  Tant är nyfiken!

🙂

Bira, bärs och rakade brudar (really?)

Jag var ganska huslig när jag var arbetslös, mest för att jag inte hade så mycket annat att göra än att plantera saker, baka och dona och fixa med skitsaker jag aldrig hade orkat annars. I bloggvärlden har det de senaste åren synts en ganska tydlig trend som drar åt just det där hållet, scrapbooking, bakning, städning, pyssel och framförallt heminredning. Visst, det är väl trevligt med människor som har intressen, inget ont i det. Det jag däremot vänder mig emot är att det liksom förväntas av en som kvinna att man skall ha de här intressena, som om alla liksom förväntas bära omkring på någon form av ”Husmor 2.0” i fittan och att man helt enkelt är lite sämre, lite mindre kvinna och lite…ptja… konstig om man inte håller på med de här sakerna.

Jag har blivit sammanförd med andra flickvänner under fester och andra sociala tillställningar med motiveringen ”ja, här håller tjejerna till” som om man har mer gemensamt, eller borde komma bättre överrens bara för att  man delar kön, som om man är mer kön än individ.

jag är bara så sjukt trött på att bli typecastad i mitt eget liv och att folk sedan har mage att bli besvikna, och ibland till och med lite förbannade, över att jag inte nödvändigtvis passar in i den förtryckta mall de bestämt sig för att jag platsar i. Visst det är klart att jag vill ha det fint hemma (vem vill på allvar ha det fult hemma?), tycker om god mat och jag är väl lika mycket gottegris som någon annan,  men att folk tittar konstigt på en bara för att man inte är helt uppslukad av ämnet och är intresserad av att, i detalj, diskutera tapeter & äppelkaksrecept eller (åh gud) bantning, det förstår jag inte.  Samtidigt som killarna förväntas vilja titta på fotboll och prata jobb, eller bilar, det hela är, för mig, mest ganska tröttsamt och det kan väl inte bara vara jag som känner så? Jag inbillar mig att det också är ganska tröttsamt för killar att förväntas vara på ett visst sätt?

Sånt tänker jag på när jag borde skriva uppsats.

Det var bara det.

Day 02 – Your first love

Ahhh, kärlek. Så förgängligt. och så stort. Jag har försökt komma på en stor första kärlek som men det går inte.

Min allra första stora kärlek hette Isis: Henne kom pappa hem med från Danmark när jag, tre år gammal, hade öroninflammation och inte hade sovit på flera dagar. Jag kastade en blick på Isis och sedan var det kört. Hon har varit med oss över hela världen och hon är med mig än. Ni vet hur man brukar säga att det är roligt att skänka vidare sina leksaker till sina barn om man får några? Well no way. She’s mine. MINE I tell you.

Richard: Vi var fyra bast och träffades på stranden i särö västerskog, it was love at first sight tills jag slog honom i huvudet med en kotte, han slog tillbaks och sen blev vi kompisar. Han hade Star Wars gubbar men jag var mer inne på Transformers och He-Man, vi kompletterande varandra fint. Någongång på låg/mellanstadiet så stod Richard i en buske och pussade på Linda och  jag fattade ingenting, det var ju mycket roligare att leta skalbaggar, fiska krabbor och klättra i träd ju. För ungefär 5-6 år sen så sprang jag på Richard, han stod faktiskt och pussade på Linda fortfarande. Förvisso inte i en buske utan på en Centralstation, men ändå – the sammanträffande!

Fredrik, Clean, Triss, Ludwig, Joachim och Filifjonkan. Alla min fyrbenta kärlekar. Jag kan inte rangordna här så jag räknar upp i ordningsföljd. Fredrik – katten som älskade att ligga i knät när man satt på toa (för då satt man ju äntligen still) Clean – Katten som flyttade hemifrån för att bo på restaurang istället och som, när vi kom dit för att äta kände igen mig och slängde sig i famnen på mig när jag klev innanför dörren. Triss – den överkörda vildkatten som bestämde sig för att bo hos oss, vi hade inte så mycket att säga till om, hon flyttade liksom bara in. Och några år senare flyttade hon ut igen utan så mycket som en thank you note. Under tiden vi hade denna egensinniga katt kom vi på att vi behövde något mer trofast i våra liv, enter den svarta amerikanska cockerspanieln med en stjärna på bröstet: Ludwig – Lilla ludde. hans högsta önskan i livet var att få vara med, få vara nära (och att äta dårå). Vilket resulterade i att jycken följde med oss överallt, även utomlands. Detta var på den tiden då allegier var andras problem  (oh du ljuva 80-tal) och små hundar som fick plats i knät fick sitta i kabinen på passagerarflyg så Ludde var med både i Östterrike på skidsemester och i Frankrike på solsemester. En gång när vi var på väg hem från Oslo med bil där pappa hade varit på möte så skulle mina föräldrar stanna vid vägkanten för att byta förare, jag och Ludde sov i baksätet. När vi kom hem och parkerade utanför huset så fanns det ingen liten hund kvar i bilen. Han måste ha gått efter mamma ut ur bilen på motorvägen när de bytte förare och blivit kvar där. Vi vände genast bilen, jag har aldrig sett min pappa köra så fort, jag trodde inte att bilen kunde gå så fort (och då skall man veta att min pappa lärde sig köra bil av en racerförare i Monaco på sent 50-tal) jag är inte säker på att jag minns rätt eftersom jag var så liten men jag har en minnesbild av att hastighetsmätaren passerade 220 på motorvägen. Polisen hjälpte oss leta när vi kom fram till platsen och till slut hittade vi honom. Jag minns att mamma höll ut sin pälsjacka för att jag inte skulle se hur han såg ut men jag minns att jag aldrig sett mina föräldrar kramas så hårt som de kramades då. Vi fick med honom hem i en plastsäck men jag minns inte alls hur vi kom hem. Däremot minns jag att de  dagarna som följde är de enda dagar från hela mitt liv som jag minns att pappa inte har arbetat. Jag tror vi grät i en vecka allihop, nedbäddade i mammas och pappas säng. Till slut lånade vi en hund av en uppfödare bara för att skingra tankarna. Några veckor senare kom jag hem ifrån skolan och mamma berättade att vi skulle få en ny hund, han hade fötts samma natt som Ludwig dog, faktiskt bara någon timme efteråt och såg ut som en liten kopia av Ludde, dessutom hade de samma pappa; och så kom Joachim in i våra liv. En diametralt skiljd personlighet ifrån Ludde så det där med att de skulle likna varandra det kunde vi glömma. Joachim bossade obönhörligt min familj från 8 veckors ålder fram tills dess att han dog 16 år senare.  Han är nog det närmsta jag kommer komma ett syskon och när jag sover hemma i mitt flickrum spökar han fortfarande för mig och trots att det var snart tio år sedan han dog kliver vi fortfarande över honom i köket. Joachim var hunden som vid femton års ålder rymde och sprang efter min bil hela vägen ner till macken från mina föräldrars hus (ca 5 kilometer) för att han ville få följa med, vi delade huvudkudde och när han blev gammal och senil och vände sig i sömnen så att han vaknade med huvudet vänt mot väggen istället för ut mot mig så ylade han tills man vände på honom för han trodde att han var ensam. Han var bästa kompis med min häst Filifjonkan min verklighetsflykt min polare, min partner in crime. Hästen som kunde öppna låsta boxdörrar och en låst havrekammare. Hästen som låtsades vara halt om hon trodde att någon hon inte tyckte om skulle sköta henne. Hästen på vars rygg jag var så galet trygg. Det finns nog inget jag var rädd för att göra med henne, jag krälade under magen på henne, låg ner på hennes breda rygg nä hon stod och betade eller satt lutad mot hennes sida när hon låg ner i hagen och jag läste en bok. Vi klättrade, badade, racade över stubbåkrar och kelade under de tre ynka år vi fick.  Jag vinkar fortfarande när jag kör förbi Mullsjö utanför Ulricehamn där hon ligger begravd.

Böcker. Denna kärlek som aldrig tar slut, jag fattar inte grejen med läsplatta trots att jag nog är att beteckna som tekniknörd. Hela grejen är ju att gå med huvudet på sned längs bokhyllorna och välja ut vad man skall läsa nu. Vika hundöron och känna boken i handen. Läsplatta = crap enligt mig även om A nog skulle vara tacksam om jag drog hem pdf-filer snarare än tonvis med papper, men sorry det är inte samma sak. och på tal om A. Har jag varit kär innan? Klart jag har, men det är på sätt och vis ändå en första gång på många sätt, det finns en trygghet och en självklarhet som … äsch jag kan inte beskriva det bättre än så. Men jo, en första där också och högst troligt den sista i den kategorin.

Update.

Oh the shame, jag glömde min hund min M, min första alldeles egna. såhär mitt i barndomsminnena.  Jag tänker mig att det är mycket som att skaffa barn (och alla som har barn hatar mig litegrann när jag säger det så det säger jag inte så ofta), man matar, man nattar, man bråkar om uppfostran, man oroar sig, man oroar sig lite mer, man curlar, man skyddar, man vakar nätter, man ändrar hela sitt liv, man fascineras över hur stor och duktig och faktiskt lite mer begåvad än andra hundar hon är. Man smörjer med solskydd, man skyddar mot kyla (hon sover på en ärvd minkpäls i bakluckan på bilen – frågor på det?), man fixar passning men fan inte till vem som helst,  man låter dem sova i sängen frastän det inte var  tänkt så, man resonerar, man uppmuntrar man skäller, man saknar, man har dåligt samvete nästan jämt, man oroar sig för att inte räcka till, att göra fel och man älskar tills hjärtat spricker. Finaste pälsbebis.