När statliga institutioner missförstår sociala medier och deras användningsområden

http://blogg.hh.se/hanna/ Halmstad högskolas offentliga studentblogg.

sprit sprit sprit, mat, tentaångest, mindre smickrande bilder på kursare och en lägenhet i behov av städning.

Hur tänkte de här? vad är syftet?

Does not compute.

Jag bloggar bara när jag säger att jag inte har något att blogga om.

Nej det är inte konstigt, tänk på det som en form av anti-pepp. Anti-pepp har alltid funkat bättre på mig än pepp. Ohh the mängd av människor (läs: gympalärare) som har stått och hojtat och skrikit att ”JA!! YOU CAN DO IT; 10 ARMHÄVNINGAR TILL!!!”  och sedan på allvar tror att det var deras förtjänst att jag inte gav upp, när jag i själva verket hade orkat 10 till bara de dragit åt helvete så jag slapp lägga en massa energi på att hata dem till döds istället för att koncentrera mig på att träna.

Nåväl, exit horribla högstadieminnen och enter Katrin Zytomierska. Jag kan tycka att hon är ganska rolig, stundtals väldigt rolig och jag gillar hennes uppkäftiga dra åt helvete stil även om jag inte alltid håller med om det hon säger. Konekvent brukar jag dock tycka att hon är snygg, men nu på bebissim – what’s with the badmössor from hell??? Tretton vuxna (på bild) och både män och kvinnor i fucking badmössor anno 1957? Jag fattar inte. Det är ju knappast för att allihop har öroninflammation, eller måste simma jättejättesnabbt efter de små bebisarna så att de behöver badmössan för att bli mer strömlinjeformade. Är samtliga oerhört rädda om sin fantastiska frisyr? (och varför skulle det då vara ok att vara ful i just det forumet? Men inte sen?) It does not compute.

Är det här ytterligare en sådan där grej någon kommer klappa mig på huvudet och tycka att ”jamen det där förstår du när du har fått baaahaaaarn”?

För det går snabbare att köpa nya kläder än att tvätta.

Alltså jag vet, jag är skittråkig nuförtiden. har inte haft tid eller ork att slutföra de debatter som pågått i kommentarsfältet eller skriva något roligt inloägg, eller kommentera hos någon annan. Det är bara lite mycket nu med C-uppsats, pendling till Skolstaden minst två ggr per vecka, och två kurser till vid sidan av och så en vänskapskrets, en relation, en hund,  ett hem och en egentid att underhålla.

Jag räcker helt enkelt inte riktigt till för allt just nu; varken blogg eller tvätt.

(och med lagen om alltings jävlighet så kommer det naturligtvis bli så att jag kommer snubbla över en miljard saker att blogga om imorgon.)

Eller så kan man lära sina barn att inte äta bajs?

Sett på fejjan:

”De flesta hundägare har det (bajspåsar. Min anm.)[…] men däremot är det mindre kul med katter som springer i barnens sandlådor och tror det är kattlådor. Grannen, den stackaren har specialgjort en presenning för att lilla Axxxx ska kunna leka UTAN att knapra på det ena och det andra, fy katten.” *

* Jag tog mig friheten att redigera stavfel.

Lösenordsskyddad:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Men åååååå!

Det här är ju tvärgulligt! Vill ha!

Tillbaka till väsentligheterna

Levi’s nya kampanj handlar om att de ”kartlagt kvinnors kroppar” och tagit fram tre modeller som ska passa tre olika typer av kvinnokroppar, så att man, oavsett kroppstyp, kan hitta sin perfekta passform.

Är det bara jag eller bär alla tre exakt samma byxa?

och grunden till min bitterhet står inte alls att finna i att ingen av modellerna sportar accessoaren ”feta lår”

Leges sine moribus vanae

Är det inte lite intressant det där med att vi är så rädda för förföljare att de blir de förföljda? Att vi gillar olikhet så mycket att det är farligt att inte vara likriktad? Att uttrycket ”alla ska med” bara gäller vissa och att mångfald bara verkar eftersträvansvärt sålänge den inte är politisk. Att demokrati försvaras med odemokratiska medel?

Och i anslutning till detta, när vi ändå är inne på odemokratiska medel. Det har förekommit problem i det här valet som för tankarna till valfri bananrepublik ledd av kortvuxen herre i uniform. Dels räknades inte ett okänt antal röster, dels lämnades röster som bedömts som ogiltiga över på ett allt annat än lagenligt sätt vilket medfört att ogiltigheten inte kunnat kontrolleras i efterhand. Valarbetare har prickat av fel på röstlängderna vilket medfört att vissa kunnat rösta dubbelt och andra inte alls. När jag själv röstade råkade jag ut för att en valarbetare tyckte att det var ok att gå in bakom röstbåset medan jag stod där. Man kan lugnt konstatera att vi riskerar att ta demokratin såpass för given att vi glömmer att upprätthålla de regler som oraniserar den.

Så återigen – who’s watching the watchmen?

På tal om det där med bröstpump.

Jag kan inte förstå vad det var som var så provocerande med Lars Ohlys uttalande.

Att använda en bröstpump för att som kvinna kunna göra något annat än att sitta hemma och amma i ett fucking år, varför är det så fel? Om det sen handlar om att kunna åka och handla eller ta en fika med tjejkompisarna eller jobba, spelar det verkligen någon roll? Det är fortfarande bröstmjölk så alla näringsämnen som vällingmotståndare vurmat så för, finns kvar. Närheten till föräldern finns där (pappor är ju bevisligen också föräldrar)  och dessutom är det väl ganska få barn som nöjer sig, rent näringsmässigt, med att helammas efter sex – sju månader? Man kan ju dessutom trycka fast ungen på tutten både morgon och kväll, före och efter arbetet, om man nu vill det?

Argument som att ”ja men vill du inte spendera varje vaken sekund med ditt barn så kan du ju skita i att skaffa barn då!” är ju också helt befängda. Dels för att de flesta föräldrar jag känner knappast skaffat barn för att få sällskap men också för att detta uttalande bara verkar gälla kvinnor. Män vill kanske också spendera tid med sina barn? Föräldraskap och moderskap är väl för fan inte uteslutande synonyma?!

Dessutom bygger jämställdhet på lika skyldigheter i lika stor utsträckning som lika rättigheter och ja, sålänge kvinnor är hemma i flera år efter varje unge så är det helt logiskt att arbetsgivare ser oss som mindre värda i egenskap av anställda i jämförelse med männen.

Men det är klart. Jag blev ju faktiskt inte ammad alls, så mig MÅSTE det ju vara något fel på.

Bara en tanke.

På väg hem från föreläsningen sent igårkväll kom jag på mig själv med att bli glad för att A skulle springa förbi affären på vägen hem, så att jag slapp gå runt på det mörka sjukhusområdet ensam på kvällen.

Jag hatar att både han och jag reflexmässigt gör den eftertanken, att jag nog inte skall ta den risken. Men jag älskar att jag aldrig behöver be honom, att han fattar av sig själv.