Fina flickor sover i äkta päls

Linda Skugge undrar vad läsarna har på sig när de sover.

Jag sover i ett tunt lager av knäferpäls med en gigantisk sambohand på låret och en mer koncentrerad, flåsande form av knäfer draperad på kudden runt mitt huvud.

Förvisso mycket mysigt men lite…varmt.

På morgonen när jag vaknar dricker jag mitt kaffe, även det med lite knäferpäls i. Jag klär på mig kläder täckta av knäferpäls och finns det inte hundhår i smöret så har jag garanterat hundhår i trosorna. Det är nämligen hundhår överjävlaallt. Jag har hundhår mellan tänderna när jag vaknar och jag har hundhår i håret.

Den som ens andas något om att ”det väl bara är att dammsuga” får på käften. Lev en månad med min hund så kan vi ta den diskussionen sen.

Detta är ingen vanlig päls. Den är t ex inte bara ullig eller styv, den är både och beroende på vilken del av hunden som fäller för tillfället.

Den är magisk, den är intelligent and it’s out to get me.

 

 

 

 

 

 

Produktiv

Suttit i solen med vän i örat – check.

Suttit i solen med bok – check

Läst ut bok och börjat på nästa – check

Druckit tre baljor kaffe  – check

Målat naglarna – check.

Jag är så sjukt nöjd med min anställningsform. Tack Gud, den gjorde du bra.

solsken och framåtblickande.

Solen strålar idag igen och gårdagens misär känns som bortblåst. Hjärnan är onekligen ett komplext verktyg. Återigen tar storslagna planer form i mitt huvud och det känns som om jag har vind i seglen.

Nej men inte är det väl så att jag påverkas av bristen på solljus? Nejdå, inte jag inte.

Passande nog har vi gjort upp planer för nästa år. Det här årets ekonomiska målsättningar är nämligen hittils uppfyllda till tre fjärdedelar och jag räknar iskallt med att uppfylla den sista fjärdedelen under December månad. Allt går om man är tillräkligt envis. Vad gäller de egna målsättningarna som inte är av ekonomisk art så är de allra flesta uppfyllda där också även om jag har två saker kvar som jag skall genomföra innan jag kan göra ett mentalt bokslut.

Nästa år är året då jag på allvar riktar in mig på det jag skall göra sen.

Nästa år är året då vi åker utomlands och tar semester på en enslig tropisk strand. No ppl, bara hav, sand och vi då det är som allra äckligast härhemma.

Nästa år är året då vi ordnar ett boende härnere där vi faktiskt trivs.

I år har vi lagt grunden och skapat förutsättningar för det liv vi vill leva, nästa år reser vi förhoppningsvis stommen så att vi står lite stadigare även om det skulle börja storma.

Alla frågar hur jag mår, jag vet inte jag. Jag mår inte något alls för att vara ärlig. Jag tänker mest.

Dilemma

Om vi nu skall bli kvar här i Skaune så  vill jag bo på ett ställe jag trivs. Där jag vill bo kostar en lägenhet 1,9 miljoner i utgångspris.

Det har inte jag.

Fuck.

 

Katharsis

 

I mitt huvud är det skinande rent på golven, allt är undanplockat och ljusen står tända på bordet. Tacopajen står och svalnar, kladdkakan med kärleksmumsglasyren ( ‘casue who are we kidding, really? Kärleksmums är helt meningslöst så när som på glasyren, fuck sockerkaka liksom) likaså och själv glider jag runt, välsminkad med nytvättat hår i en oversized herrskjorta med smakfulla men sexiga underkläder. Vinet är upphällt, hunden sover och sängen är bäddad.

I verkligheten är det enda som är oversized mina jeans (vadå då? Sjukt bekvämt ju), från golvet skulle man kunna skrapa ihop minst tre knäfrar och maten finns än så länge bara i mitt eget huvud, vinet står i tryggt förvar på systemet och det närmaste jag kommit smink idag är Maybellinereklamen på TV.

Men ibland har man det helt enkelt för bra för att orka konstra till det. Jag kom på mig själv med att stå och dansa i vardagsrummet idag. Saker jag velat få påbörjade har tagit form i mitt huvud och jag har spenderat flera timmar med min vän i telefonen utan att få minsta tillstymmelse till huvudvärk,  jag har suttit flera timmar i solen med en underbar bok och bara njutit och i ärlighetens namn finns det roligare saker att göra än att dammsuga.

Life is good damnit.

Vi behöver inte leta fel i varandras liv i någon form av missriktad omtänksamhet jämt. Man får må bra, skratta högt och dansa fastän det kanske finns jobbiga saker i livet. Det ä också en form av styrka. För att låna en replik från anonyma alkoholister ”styrkan att acceptera det jag inte kan påverka”. Styrka att kunna finna det goda i livet. Styrkan i att faktiskt skita i vissa saker och get on with your life. Styrkan att göra lemonad av citroner och det mina vänner det är överlevnad. Det är att ha en bred syn på livet. För nej, det hjälper inte att gräva ner sig i skit, särskilt inte när den skiten består av saker du inte kan påverka. När orsaken till problemet ligger utanför dig själv och du bara kan titta på.

Jag väljer den soliga vägen så ta mig fan.

 

 

dagens bajsmacka

Ibland finns det situationer där jag önskar att jag vore lite mer kontinental, eller bara mer pubbig. För ibland borde det faktiskt vara motiverat att ringa upp en total främling som finns i en till mig mycket närstående persons liv och förklara för den där främlingen precis hur jävla illa han eller hon betett sig.

Dagens bajsmacka går till den där främlingen.

Det var bara det.

och sen vägde hon plötsligt 35 kilo…

It was love at first sight

 

 

Vacuum

 

Så galet trött så jag vet knappt vart jag skall ta vägen. För två veckor sedan skrev jag några inlägg om hur tråkigt jag hade det, samma kväll åkte pappa in på sjukhusen och fick spendera tio dagar på strokeavdelningen så nej, tråkigt har jag inte. Är tvärtom så trött och utarbetad att jag inte riktigt vet varifrån jag skall få ork till något annat än att ligga i min soffa och titta på dåliga serier, kanske tvätta en liten skvätt. Det enda som ger mig energi just nu är tanken på hundträning ikväll men frågan är om det är särskilt klokt att ge sig ut på vägen.

Tänker fortfarande på vad som kunde hänt på vägen igår när jag körde hela långa sträckan själv för första gången och naturligtvis prickar stormen. Slappnade av någonstans i höjd med Ängelholm på hemvägen men innan dess satt jag spänd som en fiolsträng med händerna prick kvart i tre på ratten (kvart i tre är det nya tio i två) och försökte se ut i vattenkaoset. Fy. Fan. Vad.Jag.Var.Rädd.

Att det sedan tog mig närmre en timme att hitta till A’s kontor när jag väl kommit ”hem” till Malmö igen är en annan historia, var t ex ute vid Nordanå’s bilprovning och snurrade en sväng, hur fan jag nu lyckades med det…

When in doubt, sminka dig

 

En sak som kanske inte så många vet om mig är att jag är hyfsat manisk när det gäller smink. Alltså inte mitt utseende, jag kunde inte bry mig mindre om hur jag ser ut 99% av tiden (besök hos tilltänkt släkt samt anställningsintervjuer undantaget) däremot är smink ett alldeles utmärkt pansar. No way in hell att jag fulgråter om det kommer resultera i svidande mascara i ögonen eller utsmetade ögonbryn, jag blir sjukt mycket mer samlad i de flesta situationer om jag känner mig lite extra snygg. Skitfånigt men så är det. Hur det sedan går ihop med att jag lätt kan spendera en vecka i A’s kalsonger, ett par raggsockar och tio år gamla glasögon fattar inte jag heller, jag erkänner, jag är konstig. Hursomhelst har jag av naturliga skäl därför varit spacklad som fan den senaste veckan. På sjukhus, vid frukostbordet för att inte tala om när jag skakande av nervositet skulle styra Bubblan hela vägen från Särö till Malmoe/ö/whatever.

Men ppl, paniken PANIIIIIKEN när jag skulle packa upp min resväska imorse och insåg att mitt älskade Jane Airedale mineralpuder är slut, kaputt, finito. Här behövs påfyllning deluxe snarast! Problemet är bara att jag befinner mig i tootikki. Här finns inget mega Åhlens som har allt (hell, de säljer inte ens Dermalogica här utom hos hudterapeuter och de har bara megaflaskor), här finns inga vänliga damer på NK som kastar sig för mina fötter med drömmar om en fet säljprovision när de känner igen den glödande köparglädjen i mina ögon. Kort sagt, I’m screwed.

Så jag tänkte att jag skulle slå två flugor i en smäll. Dels spara lite pengar för nej jag behöver faktiskt inte lägga 800 spänn på ett puder och dels kunna undvika att gråta ihjäl mig framöver. Därav min konvertering till I.d. bare minerals, nu är bara den stora frågan var i hela helvete jag hittar ett ställe att shoppa upp mig på det eftertraktade pulvret eftersom jag fortfarande befinner mig  i tootikki.

Någon som kan hjälpa tant hitta nytt knark?