kära bullen

Jag har resfeber. Inte som att en stockholmsresa är så jävla exciting men det blir alltid såhär så fort jag skall någonstans. Listor över vad jag skall ha med mig susar genom huvudet och sängen är belamrad med saker jag tror mig behöva. Just den här gången är iofs den schtoohoora resväskan berättigad om inte annat så för att jag då slipper släpa på min laptop som väger ett friggin’ jävla ton.

Så bullen, dagens fråga lyder: är det ok att må oförskämt bra av något som alla andra verkar må skitkasst över? Är det dessutom ok att tycka att man är …lite bättre än alla andra när de hanterar situationen genom att sticka huvudet i sanden istället för att ta lite beslut och ansvar?

Lina sweetie, hör av dig. Jag behöver veta om vi skall träffas eller inte så att jag kan planera

They handed me some lemons so I’m makin’ lemonade

Nu var det hundra år sedan jag skrev, ironsikt nog för att för mycket har hänt för att jag skall ha kunnat skriva om det. Det finns fortfarande saker jag inte kan skriva här men…

Ok för att ta det från början. I förrgår fick vi besked om att en tredjedel av min avdelning skall bort. I vanlig msn00b anda så ledde detta till att jag satt med telefonen klistrad mot örat i ett par timmar och samlade information som en liten gnu. Informationen jag fick har fått mig att ta ett preliminärt beslut som jag är så sjukt nöjd med.

Jag har haft sådan otrolig tur, det är helt vansinnigt hur bra det här faktiskt kommer att bli. Jag vågar nästan inte tro att det är sant och mitt i alltihop får jag nästan skuldkänslor. För jag vet att för mina kollegor så är detta en katastrof. Med askgrå ansikten försöker de ta reda på hur många som kommer gå frivilligt bara för att själva kunna försäkra sig om att de får stanna kvar. Som vanligt fattar jag inte. Jag fattar inte hur man kan sörja ett jobb så när man är i 30års åldern, välutbildad och kommer slussas rakt in i ett system där man får behålla sin fulla lön i 3 år, gå kurser och bli allmänt ompysslad undertiden man skaffar sig ett nytt jobb. Tre år people, face it. På tre år hinner man antingen skaffa ett nytt jobb eller hitta någon annan form av lösning alldeles oavsett hur bad det är, skulle man sen mot förmodan vara världshistoriens minst attraktiva människa på arbetsmarknaden (ganska otroligt med tanke på att det är extremt erfarna tekniker vi talar om) så har man fortfarande rätt till ett års a-kassa efter det. 4 år av total trygghet, knappast något att sörja.

Min egen plan är jag så jävla nöjd med att jag nästan hoppar upp och ned och i kombination med det så har jag och mamma också en plan…och gah! Allt klaffar så himla bra!

Nu skall jag bara ha is i magen i en vecka.

På måndag flyger jag till stockholm för min första Ciscokurs, tisdagen ämnar jag spendera med två härliga tjejer och onsdagen yoga, torsdag lutar det åt släktträff  så det verkar som att jag lyckats boka upp mig ganska duktigt trots alla intentioner om att sitta på hotellet och skriva roman. Typiskt mig, tidsoptimisten.

men nu, nu skall vi åka och välja valp! Vår lilla pälsbebis, fluffboll, morrtryne. Herregud jag är kär långt innan jag sett det lilla livet. Ska försöka knäppa lite bilder också

Ms N00b is bored, oh so bored (8ball version)

Så nu skall vi leka!
Det hela går ut på att man sätter sin musikspelare i shuffle-läge så att den slumpar fram låtarna. Därefter trycker man fram en låt för varje fråga nedan. Låttiteln är svaret, hur dumt det än blir. INGET FUSK!

Här kommer mitt resultat:

Will it be ok?
Kuolema tekee taetillian

How are you feeling today?
Cadence of her last breath

How do your friends see you?
Roses

Will you get married?
Romeo

What’s your best friends themesong?
dog eat dog

What is the story of your life?
du behöver ingen hjälp

What was high school like?
vackra män

How can you get ahead in life?
Let me entertain you

What is the best thing about your friends?
Solkräm

What is tonight going to be like?
Johnny, i hardly knew ya

What song describes you?
Robotboy

Describe your grandparents?
La solitudine

How is your life going?
Fast car

What song will they play at your funeral?
Han som försvann

How does the world see you?
Studbollar

Will you have a happy life?
Smoke and ashes

What do your friends really think of you?
Locking up the sun

Do people secretly lust after you?
Wanderlust

How can i make myself happy?
River

What should you do with your life?
Baby I’m burning

Will you ever have children?
The men

Men tjena liksom, hem och täcket över huvudet, kan det var något för mig det kanske? (Fast en del stämde ju verkligen eeeek liksom)

herrejävlar

Mina manliga kollegor står just nu och diskuterar om sina katter som de brukar vara ute och promenera med i koppel.

På bästa göteborgsmål lyckas de ändå få till lidingödialekten när de pratar om sina raaaaaaaskaaaaatteeeeer

Jag dör…

ocensurerat

stort vacuum i huvudet mostly, tankar som inte

är organiserade, inget går ritkigt som jag vill idag inget stort eller ens något jag kan formulera bara trött och vill hem krypa ner i soffan och bara…vara 

inga m

åsten eller ens ett litet borde.

såhär i slutet på första veckan tillbaka minns jag varför jag är en osocial jävel. småsmå stingers från kollegor som alltid tror att de kan och vet allt bäst. trots att så inte alls är fallet.Fine jo, det är dera egen osäkerhet som gör att de beter sig så, jag vet ju dt men det slutar ju inte att vara irriterande för det. Särskilt inte när min chef medvetet använder det för att spela ut oss mot varandra

det bara suger energi ur mig att f

örsvara mig i sådana lägen. Särskilt när det gäller en enskild människa….som troligtvis dessutom kommer ombedas bli ny vice chef, och om det verkligen blir han, well then i’m screwed för han känner så sig väldigt väldigt hotad av mig och det är så tydligt att han inte kan hantera varken det eller stressen han utsätts för = han är en royal pain in my butt

samma man som s

å sent som igår kläckte kommentaren att “gravida kvinnor skall inte ha jobb med mycket stress, som t ex mitt, allt hänger ju på mig liksom”

ego större än solen….

sakenär ju att om han blir vice chef så kommer jag inte få utvecklas som jag vill, han vill bara lyfta sig själv, lyssnar aldrig till någon annan och det kommer ju också att säga väldigt mycket om vad min riktiga chef har för prioriteringar när han väjer ledarfigurer, väljer han den personen så…well…då har vi sannerligen inte samma syn på hur en ledare skall vara in which case jag bara kommmer vilja dra härifrån.

Många gånger kan jag känna att det här är så fel miljö för mig, människorna är så lågutbildade att de måste försvara sina revir så otroligt hårt därför kan jag känna att fine, jag går mina kurser, skaffar mina ciscocertifikat och sen får de antingen matcha mina lönekrav eller så drar jag, jag ger det ett år.

Fan jag ville ju trivas här.

Jag orkar bara inte hålla på och spendera min karriärtid på att slåss mot andras stereotypa uppfattningar. Andras oförmåga att ta in världen när den avviker mot deras förutfattade meningar. Jag vet att fenomenet finns på alla arbetsplatser men kag tror på allvar att det är lite värre på just den här avdelningen.

Fy fan rent ut sagt.

Det jag inte blir klok p

å är om jag helt enkelt borde ta tillfället att i akt och försöka lära mig att hantera en viss människotyp eller on det helt enkelt är en waste of time.

Jag lutar åt det senare…

och så har jag gått och blivit toksugen på att läsa etologi också…jahapp…here we go again.

Ms.N00b goes torgpratare

Det kastas ju mycket skit på bloggosfären nuförtiden, uttalanden om att man “vadar i bloggsörjan” och “den särskivande specialklass som är svenska bloggosfären“ är ju uttryck som det är helt ok att slänga runt sig. Att det nuförtiden alltså är pk att kasta skit på  en demokratisk debatt tycker jag är lite konstigt, men hey. Idioter har fått medieutrymme förr och de krönikörer som nu raljerar över bloggosfären kanske verkligen får respekt för att de hånar folks politiska engagemang och alltså därigenom det demokratiska systemet?

Under en av de första veckorna i juni hade jag en diskussion med mina kollegor på jobbet och berättade om FRA, om vad som höll på att hända. Den instinktiva reaktionen från samtliga var “Va? nej, men det där behöver vi inte engagera oss i, det kommer aldrig att hända, det kommer aldrig gå igenom”. Sen gick det igenom. Förstår ja-sidan vilket otroligt brott mot svenska folkets fortroende som begås här? När människor inte ens vill tro att det är sant? Att den spontana reaktionen är att detta är så outlandish att det kan aldrig ens hända? När det otänkbara sen ändå händer, ja då reagerar människor och dom reagerar starkt!

Den debatt som nu pågått i flera månader skall vi vara stolta över! Det är mäniskor som ser något som de tycker är fel och agerar mot det! Vi har ett land och ett folk som vågar och vill engagera sig politiskt men tydligen är det inte ointressant vilket forum som används. För vad är då skillnaden mellan bloggar och flyers som delas ut på ett torg mitt i mörkaste Småland? Jo, man når fler människor. Jag har väldigt svårt att tro att man skulle håna en lokal politisk förening på samma vis som man hånar folkrörelsen som FRA på nätet. Den har helt enkelt inte lika stor potential att påverka  då är det lätt att vara en duktig politiker som uppmuntrar till allmänopinion. När man däremot möts av en allmänopinion som är så stark att man kanske ser sig tvungen att backa på sitt eget program och blir påmind om vem som egentligen är vems chef, då känns det kanske lite jobbigt. Då är det lätt att försöka tiga ihjäl sakfrågan och hoppas på att folk tröttnar.

Taktiken att försöka förminska sina motståndare är gammal som gatan och den kanske har fungerat tidigare, men ser ni det är problemet med “teknikneutralitet” (jävla hittepåord men fine), alla sidor gör sig hörda. Man kan inte likt nazisterna sprida propaganda utan att den andra sidan kan komma med motargument. Man kan inte skrika envåldigt från en predikstol och luta sig tillbaka i förvissningen om att ingen kommer säga emot. Det är helt enkelt jävligt svårt att förtrycka människor och åsikter i fullt dagsljus. Därför är en offentlig demokratisk debatt den sista bastionen för ett fungerande demokratiskt samhälle.

Men som sagt, det är lättare att försöka förminska de som inte tycker likadant men ändå väcker opinion än att bemöta argumenten sakligt. Kära “tomhylsan” Tolgfors är ett ypperligt exempel på just detta när han påstår att ett nej till FRA är ett godkännande av oreglerad avlyssning - fritt översatt. “Vi kommer att avlyssna även om det är olagligt precis som vi gjort hittils”

Ge fan i min handväska.

Hurt me like you mean it

Frisörbesök - check!
Skjortorna strukna - check!
Pennkjolen framlagd - check!
Filofaxen organiserad - check!
Handväskorna städade - check!
Laptopen framställd - check!
Alla skorna nyklackade - check!
Träningsväskan packad - check!

Nu saknas enbart min arbetsmoral. Boken jag skulle skriva lyser också med sin frånvaro - helvete då. If I was a superherooooo, I’d be procrastination giiihiiirl.

Yarr, igen!

My pirate name is:

Captain Ms Rackham

Even though there’s no legal rank on a pirate ship, everyone recognizes you’re the one in charge. You have the good fortune of having a good name, since Rackham (pronounced RACKem, not rack-ham) is one of the coolest sounding surnames for a pirate. Arr!

Get your own pirate name from piratequiz.com.
part of the fidius.org network

Usch.

Innan jag går ut och andas djupt i en papperspåse måste jag dela med mig av ytterligare lite galenskap.

Och varför blir jag inte förvånad över att de citerar just Dick Cheney?

“It is easy to take liberty for granted, when you have never had it taken from you.”
- Dick Cheney

Eftersom USA faktiskt aldrig har blivit invaderade så är det väl dessutom närmast att betrakta som ett hot, inte någon form av hard earned visdom från hans sida.