Ms. N00b

Day 01 – Introduce yourself

Posted in Uncategorized by msn00b on 07 december 2010

 

Ms N00b, ett av mina många alias. Har bloggat under flertalet namn och på flertalet adresser de senaste tolv åren dvs långt innan det hette blogg och långt innan ”sociala medier” var ett vedertaget begrepp. Den första adressen var oreange och jag måste erkänna att jag på många sätt kan längta tillbaka dit, det var mer personligt då, öppnare och inte lika strategiskt även om många ändrå skrev låsta inlägg. Mindre cyniskt och mindre en plattform och mer en dagbok. Kanske är det därför jag på många sätt fortfarande inte tagit steget in i 2010-talet med min blogg, det är inte ett sätt att marknadsföra mig själv eller en omsorgsfullt beskuren del av min personlighet avsedd att locka många läsare eller visa upp mig som någon form av glamorös brud för att skapa annonsintäkter. I huvudet bloggar jag fortfarande på det där oreanga commuityt (communitynt? VAFFAN, ni fattar vad jag menar). Förvisso hade jag ett fotografi på mig själv där, det har jag inte här. Kommer nog aldrig ha, på samma sätt som jag aldrig kommer gå ut med mitt namn på den här bloggen.

 

Så varför detta enorma behov av att vara så satans hemlig?

 

Jag tror att det är så himla enkelt att jag inte vore bekväm i att uttrycka mig helt fritt om jag inte vore ”påklädd” så att säga. jag skriver inga hemligheter här så det borde ju inte vara så svårt. På samma sätt är jag mycket väl medveten om att det finns människor som hittat hit som mycket väl vet vem jag är, eller åtminstone misstänker. Det är ok, jag har inte bjudit hit er men jag har valt att uttrycka mig i ett offentligt forum och då är det ofrånkomligt att man på ett eller annat sätt blir funnen, ingen skada skedd. Jag blir hellre ärligt bedömd på egna meriter av människor som väljer att ta del av mig och mina tankar, än bedömd efter de jag automatiskt associeras med. Jag som de flesta människor har mer än en sida och det är inte sällan jag fått höra att jag är ganska svår att få grepp om. Dels eftersom jag omger mig med människor som i mångt och mycket inte delar varken mina tankar eller mitt sätt men också för att jag ibland, oavsiktligt, tar så mycket plats att det är svårt att se mig.

Jag har alltid tyckt att det är ganska intressant, det där med att man definierar människor efter vilka som är deras vänner, intressant och ganska konstigt. Men ok, alla mina vänner har en sak gemensamt, de är intelligenta och gillar att tänka själva. Ingen av mina närmaste anser sig tillhöra någon norm. Ta ett sådant här ämne ”presentera dig själv” vad fan betyder det? Främst med tanke på att människor i mångt och mycket inte går att definiera alls, och varför skulle man ens försöka? jag tror uppriktigt på att man inte kan sägas ha en personlighet, däremot tror jag att olika sammanhang och sinnesstämningar formar oss på olika sätt just där i ögonblicket. Att slutgiltigt definiera en person är ju en begränsing, ett inramande som säger att ”utanför detta finns inget värt att notera”.  Om det synsättet tyder på att jag är filosofiskt lagd eller helt enkelt saknar en egen karaktär att beskriva får ni avgöra själva.

Så vem är jag om man nu inte kan säga så mycket om mig ? Utmärkande drag som säger något utan att begränsa?

Tvärtemot och lite kärringen mot strömmen, jag tycker enormt illa om att inte få bestämma själv, I need my space. Kanske inte bokstavligen för jag är ganska sällskapssjuk men jag vill får göra saker på mitt sätt, som jag vill.  Bokmal, jag lämnar helt seriöst inte hemmet utan en bok. Drömmer om att skriva Den Stora Romanen men vägrar skriva en, mycket beroende på att jag fått för mig att alla kommer tro att jag skriver om mig själv.  Kommer troligtvis publiceras under pseudonym om jag någonsin blir publicerad. Funderar på att lösa problemet genom att doktorera och hänge mig åt forskningspublikationer för att kunna livnära mig på att skriva och skapa men slippa vara personlig. Gillar konstiga sysselsättningar och nördar lätt ner mig: Jag gillar att brodera korsstygn lika mycket som jag älskade att hoppa fallskärm och  stundtals går jag helt bananas med något projekt som tex när jag försökte odla alla våra grönsaker i hinkar på balkongen (funkade förvånansvärt väl). Sällskapssjuk: Gillar sällskap men vill kunna välja när, och på vilket sätt själv. Styv i korken när det gäller min förmåga att prestera men ofta osäker på mig själv när man bara skall umgås. När jag bara ”är”. Logiskt och analytiskt lagd, men lika delar känslomässig Varför beter sig folk som om de två egenskaperna vore ömsesidigt uteslutande?) med de jag känner mig trygg med, även om åren slipar mig mer och mer så att det blir färre och färre människor jag delar den sidan av mig sjäv med. Skojar gärna bort allvaret om det gäller mig själv. Tenderar att byta språk när jag blir obekväm eller  när det bilr för känslomässigt, men engagerar mig gärna i andras problem och känsloliv. Så till den milda grad att jag ibland lägger mer tid på sådant än mig själv. Vilket jag jobbar på att förändra. Tack och lov har jag kloka vänner, som både håller mig  på mattan och höjer mig till skyarna. Jag hoppas de känner att jag tillför dem lika mycket som de ger mig.

 

Och så är jag ganska pladdrig.

 

 

 

 

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Serafim said, on 08 december 2010 at 8:42 f m

    Intressant. Känner igen mig i det där med kärringen mot strömmen. Kan vill själv..

  2. msn00b said, on 08 december 2010 at 9:11 f m

    🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: