Ms. N00b

pang pang, du är död.

Posted in Uncategorized by msn00b on 10 mars 2010

Jag spenderade morgonen med en rykande kopp kaffe framför nätbilagorna av gp, dn och skam till sägandes aftonbladet. Nåja, mitt i min morgonmys-stund så fastnar blicken på rubriken ”bloggande polis utreds för sexuella övergrepp” och jag hajar till litegrann, tänker som jag brukar göra att jag gärna hade velat läsa den där bloggen själv för att bilda mig en egen uppfattning eftersom min och medias syn på saken väldigt sällan stämmer överrens.

Nåväl, jag hittade faktiskt de chachade inläggen upplagda av en annan vänlig bloggare, de hittar du här .

Personligen kan jag känna, efter att ha läst alla de chachade inläggen och därefter kommmentarsfältet i Pezters blogg att ”jamenvadådå”. Kanske är det för att jag är cynisk, kanske beror på det att jag själv haft ett jobb i våldsam miljö i tio års tid, eller kanske beror det på att jag med Pezters ord är: ”Dum i huvudet, för det måste man vara för att itne tycka att den här personen är olämplig som polis”. Jahaja, jamen då är jag väl dum i huvudet då.

Saken är den att vi människor kan hantera en våldsam och traumatisk miljö på lite olika sätt, i extremform kan nämnas att vara en ständigt kännande människa eller att vara en aldrig kännande människa. I mitten, eller normfältet om man så vill, ligger reaktionen att stundtals distansera sig ifrån traumat, återigen finns otaliga mekanismer för detta, man kan ”stänga av” sina känslor, man kan blir våldsam, man kan missbruka substanser och man kan, som det brukar heta i folkmun, skratta åt eländet och man kan ventilera utåt för att bearbeta.

När jag läser det där kommentarsfältet hos Pezter, där vissa människor efterfrågar en polismakt som ”är känslokalla som elitsoldater så att människor skiter på sig när de hör en polisbil komma” då tänker jag att de där människorna nog inte riktigt satt sig in i; dels vad polisarbete faktiskt innebär, och dels hur en aldrig kännande människa  skulle fungera rent praktiskt.

Ponera en aldrig kännande människa som skall valla våldtäktsoffer på brottsplatsen? Eller hantera barn? Och skit i mina extremexempel: Ponera en aldrig kännande människa som skall hantera brottsoffter punkt.

Vi vänder på det.

Ponera en alltid kännande människa i samma situation?

Människan som distanserar sig meddelst humor uppvisar ett psykologiskt sett både balanserat och normalt beteende. Sedan kan man tycka vad man vill om skämtens natur, hade jag uppskattat att få mitt tjänstefordon ollat? Troligtvis inte. Hur kan man i det läget reagera som människa? Jo det vettigaste är väl att säga ifrån till personen som gjort det. Punkt slut. Hur hanterar du människor med dålig humor på din arbetsplats?

Om och om igen efterfrågas poliser som är ”lite bättre än andra människor, mer objektiva, mer rättrådiga” och jodå, visst hade det varit praktiskt, men är det realistiskt? Är det inte så att vi idealiserar en ordningsmakt lite grann som ett litet barn idealiserar sina föräldrar. Ofelbara människor existerar inte.

Eftertanke: Om vi tänker oss att den moraliskt överlägsna människan existerar, den här människan vill inget hellre än att tjäna samhället genom att agera symbol för statens våldsmonopol utåt och därtill tjäna mindre än 26 000 i månaden efter 20 års tjänst framkommer två frågor:

1) Hur skall det samhälle som kräver denna typ av människa för att hålla ordning på oss vanliga dödliga någonsin kunna avla fram denna perfekta varelse?

2) Luktar det inte lite ”genhygien” i bästa nazistanda?

Advertisements

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jenny said, on 10 mars 2010 at 4:37 e m

    Nämen, vänta här nu. Visst kan man anta att människor reagerar olika i samma situationer och att vissa reagerar mer, ska vi säga, lugnt än andra. Det går jag med på. Det jag inte går med på är axelryckning och ett ”whatev” på när fullvuxna poliser går runt och ”ollar” sina kollegors bil och sen skryter om det!

    Tänk vad spexigt det skulle vara av mig att gå runt på min arbetsplats och ”klitta” mina manliga kollegors kaffemuggar och larmtelefoner. Och eftersom jag dagligen (eller nattligen i mitt fall) blir kallad hora och luder och blir hotad med stryk samt får stryk så är det ok för jag reagerar så…

  2. msn00b said, on 10 mars 2010 at 6:56 e m

    Jag förespråkar ingenstans ett ”whatev”, tvärtom tycker jag att man skall säga ifrån på skarpen emot den kollega som beter sig på det sättet och det skriver jag också. Däremot tycker jag inte att det spelar någon som helst roll om det är en polis, jurist eller för all del lastbilschaffis som utför skämtet och det är det som är min poäng.

    Felaktiga beteenden skall sanktioneras, men de skall sanktioneras på ett sätt som är relevant. Att den här personen ollade insidan på en polisbil för femton år sedan är knappast relevant för personens antställning idag.

    Jag säger heller inte att det är ok för människor att reagera med vilka skämt som helst däremot säger jag att det är en förhållandevis sund reaktion att distansera sig emot situationer med inslag av ond bråd död som i situationen med liket med att skämta om det.

    Har du ens läst de chachade inläggen eftersom du inte verkar förstå mina referenser?

  3. Anna said, on 11 mars 2010 at 2:16 f m

    Hm. Jag är lite kluven här, faktiskt. Jag vill inte ha en bild (la-la-la-la-la) av att de som ska upprätthålla lag och ordning ollar en polisbil, eller skulle uppföra sig oetiskt. Å andra sidan så känns det inte, efter att ha läst blogginläggen som att det finns skäl för uppsägning. Kanske är det så att jag har en ganska avslappnad inställing till mycket, och speciellt då det kommer till människor som arbetar med psykiskt ansträngade yrken – men jag kan förstå skaka hand-inlägget.

    jag tror inte att personen ifråga är en dålig polis, han har jobbat i 20 år och hade han varit olämplig så hade han fått sparken för länge sedan.
    jag tror att det handlar mycket om jargong och coping. nu vet vi ju inte om det är sockring på inläggen och ja, jag förstår att man kan bli upprörd men… njae.

    jag har jobbat inom vården i tio år och tro mig – det sägs rätt så mycket där med. det förekommer ofta skämt på patienters bekostnad. för ibland så måste man få ur sig allt och ”humor” är ibland det mest effektiva sättet.

    missköter man sitt arbete och agerar oetiskt mot andra så ska det rendera reprimander, men någonstans känner jag att man bör tänka lite mindre statiskt.

    (påminn mig om att inte kommentera inlägg när jag är dödstrött igen, det blir så lätt virrigt då:))

  4. msn00b said, on 11 mars 2010 at 8:53 f m

    Nej men jag är med på hur du menar tror jag för du kommer åt det jag ville trycka på nämligen gränslandet mellan hur vi vill att representanter för polismakten skall agera kontra hur människor agerar. Lite idealiserig helt enkelt. Den där bloggen bjöd in oss backstage i bästa Goffman stil. Och alla tycker inte om det man ser, vilket är hela anledningen till att det är så mycket mer intressant! Vi kan fördöma tills vi blir blå i synen men frågan är vad vi fördömer?

  5. Ninde said, on 11 mars 2010 at 3:14 e m

    Som vanligt håller jag med dig. Såå himla farligt var det väl inte? Allt blir så svart eller vitt i den här typen av diskussioner.

    Alla vet att det förekommer den här typen av rå jargong på ”tuffa” arbetsplatser. Men varje gång något mindre genomtänkt kommer fram i media låtsas alla vara jätteupprörda i ungefär fem minuter. De ansvariga utser en syndabock, börjar pladdra nervöst om värdegrunder, tillsätta utredningar/utbilda yada yada yada tills media får fokus på något annat o stormen drar förbi…

    Motsatsen är inte heller bra. Den där ”leklumpenmentaliteten” där allt är tillåtet o den som klagar när det blir obehagligt har ”sammarbetssvårigheter” eller är en ”kärring”. Det borde vara så enkelt. Visst, skämta gärna. Men ha lite jävla koll på hur den du skämtar med tar det. Och ber någon dig lägga av, lägger du av, capisce. Det är chefens ansvar att lägga ribban för hur högt till tak det kan vara. Chefens ansvar att ta det där snacket med gränser.

    Å ena sidan vara medveten om att en skopa råsvart humor o practical jokes kan vara det som får anställda att orka gå till jobbet på morgonen under tunga perioder. Samtidigt får det inte gå så långt att det bara blir blaj eller att någon mår seriöst dåligt av det. Men att låtsas som om vi människor är perfekta änglar som aldrig gör något mindre genomtänkt löser inga problem. De sopar dem bara under mattan…

  6. Jenny said, on 11 mars 2010 at 5:03 e m

    Ja, sorry. Jag är medveten om att det blev fel det där. Jag bara äcklas så av denna typ av grabbhumor och det färgar mitt omdöme i den aktuella frågan.

    Jo, jag läste ett par av inläggen och jag får faktiskt lov att erkänna att jag inte heller kanske tycker att just avsked är det bästa av slut på denna historia. Jag har dock ganska svårt för att poliser som är så pass till åldern komna är så fruktansvärt barnsliga och rent av dumma. Men förmodligen tror jag för mkt om dessa herrar och damer.

  7. plasmider said, on 15 mars 2010 at 6:32 e m

    Tja, man är ju inte äldre än vad man gör sej. Sen är väl min fråga om det bara var han som sprang runt och kom med dåliga skämt eller ollade kollegans bil ? Visst, det är han som blivit påkommen, men ändå. Har själv jobbat i kök och då verkar den här historien ganska mild om man nu jämför. Tog ingen av dom inblandade illa upp så förstår jag inte varför allmänheten ska gapa och skrika. (Risk finns att sambon efter att ha läst detta kommer att gå ut och olla min bil)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: