Ms. N00b

Utan GPS på väg till tootikki

Posted in Uncategorized by msn00b on 04 november 2009

Jag har så kloka vänner, H sammanfattade nog hela situationen igår när vi på min balkong satt och pratade om att vara vuxna och vad det egentligen innebär.

jag har en enda röd tråd som funnits hos mig hela livet och det är böcker men efter ett försök att bli bibliotekarie på bibliotekshögskolan 2001 gav jag upp den tanken illa kvickt (alldeles för dåligt betalt och way för få karriärvägar). Därefter har jag gjort ett flertal olika val i livet som fört mig dit jag är idag. Vissa lyckade andra…mindre så.. men oavsett om de val jag gjorde förde mig dit jag trodde eller inte så har de alla fört mig framåt till den position där jag är idag. I ärlighetens namn trodde jag aldrig att jag skulle hamna där jag är idag och möjligheten att sitta där jag sitter nu föresvävade mig definitivt inte ens som en målsättning när jag sökte jobbet som ledde hit.

Problemet är att det är höst. Höst för mig är nystart i alla dess former, förändring och vilda energier som blåser genom hela huvudet och hela kroppen och när jag inte får lov att gå igång med nya projekt utan istället skall stå pall och fortsätta på en väg som kanske är lite längre än vad jag initialt tänkte mig då längtar jag bort. Längtar efter nytt. Längtar efter…någonting. Jag är världsbäst på att sätta upp mål, skriva listor, göra planer men lite mindre bra på att fortsätta på den inslagna vägen efter att nyhetens behag har lagt sig och det nya blivit vardag.

Så här sitter jag igen, omgiven av min röda tråd i livet och undrar om jag inte egentligen borde skriva den där romanen, trots att jag mycket väl vet att jag är bättre på torr akademisk text med tydlig ram och hypotes att bevisa än prosa med fantasin som enda begränsning. Jag minns så jävla väl hur jag åkte på den där kursen i Stockholm förra året, blickade ut öve utsikten från mitt hotellrum och tänkte ”här skulle jag kunna skriva”. Jag minns hur jag satt vid havet i Särö och tänkte samma sak och nu sitter jag och tittar på bilderna av Ebba von Sydows arbetsrum och tänker ”jamen om jag hade gröna väggar och e Mulberryfåtölj att krypa upp i då, DÅ hade jag kunnat skriva” och det är ju bara bullshit rakt igenom. Om jag har en roman inom mig så kan jag skriva den oavsett omgivning. Herregud, titta på Märtta Tikkanen eller Sylvia Plath, de satt och skrev i tiominutersintervaller när de fick en liten stund över.

Så här är mitt nya val, en ny väg att slå in på. Utan ursäkter den här gången, utan förändring av inredning, plats eller något annat än min egen inställning.

Enough with the excuses, here goes nothing.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: