”After ten years of therapy I can say – I’m very angry with him”
Läser en blogg skriven av barnet till en av de vuxna bloggar jag läser (hej, jag är osammanhängande pga överdosering av hallonpaj) hon skriver:
”En vanlig dag, gick hem till min gammelmormor och vi satt och pratade och stickade.”
Och jag tänker på hur jäkla sorgligt det är att mina barn aldrig kommer få uppleva det där. Att jag hoppas att de istället kommer få uppleva det med min mamma, sin mormor istället. Att de kommer ha tid att bara umgås och göra saker ihop för min mamma skulle bli världens bästa mormor – lätt.
Sedan tänker jag på att det är ganska skönt att de aldrig kommer behöva göra det där med min farmor.
Får man känna så?
Annonser
.jpg){kind=avatar}
A Womans Place – Barbara Delinsky
Men jag kan lära dem sticka OCH vira… för jag kommer inta ha några egna barn… så jag lovar att alla andra skall använda mig som extra faster
ohhh deal. Du hade varit toksöt som tant i permanent med blåton och tjocka glasögon. Och så kan du bli sjukt skadeglad när jag byter ajsblöjor och bá ”nämen alltså är du så dum att du ynglar av dig får du ju skylla dig själv”.
Sounds like plan, no?
absolut
men förhoppningsvis kommer jag inte vara så tantig så snart
ok, skit i permanenten, bara knallblått hår och glasögon då?