”After ten years of therapy I can say – I’m very angry with him”
04 november 2009
Läser en blogg skriven av barnet till en av de vuxna bloggar jag läser (hej, jag är osammanhängande pga överdosering av hallonpaj) hon skriver:
”En vanlig dag, gick hem till min gammelmormor och vi satt och pratade och stickade.”
Och jag tänker på hur jäkla sorgligt det är att mina barn aldrig kommer få uppleva det där. Att jag hoppas att de istället kommer få uppleva det med min mamma, sin mormor istället. Att de kommer ha tid att bara umgås och göra saker ihop för min mamma skulle bli världens bästa mormor – lätt.
Sedan tänker jag på att det är ganska skönt att de aldrig kommer behöva göra det där med min farmor.
Får man känna så?
Undead and Unwed – Mary janice Dickinson
04 november 2009 at 11:18 e m
Men jag kan lära dem sticka OCH vira… för jag kommer inta ha några egna barn… så jag lovar att alla andra skall använda mig som extra faster
04 november 2009 at 11:51 e m
ohhh deal. Du hade varit toksöt som tant i permanent med blåton och tjocka glasögon. Och så kan du bli sjukt skadeglad när jag byter ajsblöjor och bá ”nämen alltså är du så dum att du ynglar av dig får du ju skylla dig själv”.
Sounds like plan, no?
05 november 2009 at 2:30 f m
absolut
men förhoppningsvis kommer jag inte vara så tantig så snart
05 november 2009 at 10:11 f m
ok, skit i permanenten, bara knallblått hår och glasögon då?